Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
med rakkniven. Anna skyndade till med en näsduk att
linda om handen och såmedelst hämma blodet, men då
reste sig nämndemannen i hela sin längd och skrek:
— Ut ur mitt hus, slyna. Jag har närt en huggorm
vid min barm utan att veta av det. Men nu skall du bort
och detta utan krus. Du tyckte väl att det skulle duga att
bli husmor här på gården, du, som inte har någonting att
komma med. Men ännu lever Anders Eriksson och har ett
ord med i laget. Ut med dig fort!
— Välj edra ord, far, inföll nu Erik. Det är ej enbart
Kerstins fel att vi kommit att älska varandra. Det var nog
jag, som började kasta mina blickar på henne. Och någon
slyna är hon inte. Hon kan se både Gud och människor i
ögonen utan att rodna, så mycket I vet, far.
— Gud ske lov för det, inföll nu nämndemannen
något lugnare. Jag trodde i häftigheten att det var mycket
illa ställt. Men icke förty skall Kerstin ur huset. Hon har
säkert inte svårt för att få sig en annan och få det bra.
— Nej, jag hörde att I far halvt friat till Kerstin,
kunde Erik ej avhålla sig från att säga. I har ju sagt, att
om jag vore ung och ogift, skulle ej en så vacker och rask
flicka länge gå ogift. Och när jag nu tänker detsamma,
skall I ej giva oss tillstånd att gifta oss då ?
— HBSlidder, sladder! Nog kan man väl prata ibland
utan att tänka det man säger. Och att Kerstin är en bra
flicka, det förnekar jag inte. Men hon passar inte som
sonhustru här i gården och blir det inte heller så länge jag har
något att säga till om. Ur huset skall hon!
— Jag förstår er nog far, rikedomen har förhärdat
edert hjärta. I ären bliven en mammons träl, och det
anades mig hur vårt ärende skulle avlöpa. Men skilja oss kan
I icke. Går Kerstin så går även jag.
— Är jag en mammons träl, sade du! Det är allt fel
det min gosse. Vem var det som skänkte klockan till
kyrkan, vars klang vi får höra varje söndag. Och så länge
den klockan klingar och sänder ut sitt malmljud över
bygden, så länge skall ock mitt minne leva. Och ett giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
