Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
en tacksamhetens suck uppsteg ur hans bröst. Vidare
stapplade han, fast han knappast såg vägen för ögonens
tåredunkel, fram skulle han, om han än skulle krypa de
återstående stegen. Viljan slappnade dock aldrig ett
ögonblick, den drev på, när de trötta och ömma benen ville
neka att göra sin tjänst.
Och Olle kom hem innan folket ännu var uppstiget. I
föräldrahemmet lämnade han ryggsäcken, tog sig en
smörgås i den för tillfället tomma sommarstugan och en
mugg mjölk. Utan att väcka någon av gårdsfolket drog
han vidare, magneten drog honom till den 8 km. österut
belägna fäboden, till Lisbet. Hit fanns det endast
fäbostigar, och vägen gick backe upp och backe ned, branta
stigningar och skarpa medlut, där marken sluttade brant.
Smal var stigen stundom och Olle hade svårt att hålla
vägen, ibland raglade han in i den täta granskogen,
stundom åkte han på byxbaken nedför branterna och stundom
ramlade han framstupa vid stigningarna. Men fram
skulle han.
Lisbet hade just vaknat i fäboden och med
mjölkstävorna i händerna kom hon ut genom dörren och kisade
mot den uppgående solen. Då fick hon se en underlig figur,
som raglade in på fäbodvallen. Hon visste i början inte
" om det var människa eller ett troll. Olle var barfotad och
endast iklädd skjorta och byxor. Svett och damm i
förening hade svartmelerat såväl skinn som kläder och endast
den stirrande blicken uppvisade något vitt. Lisbet släppte
i häpenheten mjölkstävorna och ämnade kalla på hjälp
från de andra stugorna. Men då öppnade Olle munnen.
— Lisbet, Lisbet, jag har sprungit över 40 mil,
och jag är så trött. Får jag lägga mig litet i din säng!
— Du store, är det du Olle. Och varför har du
sprungit; har du gjort något galet, så att du måste springa
och gömma dig!
— Nog har jag gjort galet, Lisbet, men du förlåter
mig nog. Jag längtade så gränslöst efter dig, att jag
sprang från alltsammans och hem till dig. Jag kunde inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
