- Project Runeberg -  Pennorna / 1941 /
156

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

gångar, genom vilka strida forsar och porlande bäckar
bröto sig fram, tornade upp sig till mäktiga skogsåsar, där
den gråa graniten här och var gick i dagen, eller öppnade
sin famn för leende, bördiga trakter, där små insjöar
glittrade som klara, levande jätteägon. I nordost reste
Råkarna sina oregelbundna höjdsträckningar, i norr visade
Lonabben sin breda puckelrygg och långt nere i väster
avtecknade sig Isas bergmassiv — stenlandets sista
majestätiska utpost mot den flacka slättbygden.

I Klintarnas mörka klyftor höllo ulvarna till. De stodo
ibland där uppe i gläntorna och blickade ut över sjön, där
de underliga båtarna gledo fram, så att vattnet forsade
om dem. Men när de snabba, vaksamma männen sprungo
i land, rustade med spjut och båge, då flydde vilddjuren
skräckslagna långt in i skogarnas gömslen. Ty mera än
allt annat fruktade de dessa lömska smygande varelser,
som sårade och marterade dem med sina vassa flygande
vapen.

Kriget mellan människan och djuren var grymt och
skoningslöst.

Det stolta berget hade fått sitt namn efter Barskalle,
den ondskefulle och vilde kämpen, vars rövarehord var
beryktaad och hatad vida omkring. Barskalle var en
förbannelse för det fredliga folket längs stränderna. Under
sina plundringståg for han fram som en avgrundsande.
Helst föll han över sina offer om nätterna, han brände och
skövlade hyddor och tempel, han skändade kvinnorna och
stympade barnen, han var rå och känslolös, och om
stammens män försökte resa motstånd vid hans anlopp, så
betydde detta oftast säkra döden för dem.

Folket på Hädde kullar hade mer än en gång hemsökts
av Barskalles. hord och mycket blod hade flutit. Så länge
den gamle vise Hädde levde och regerade där uppe, vågade
Barskalle dock icke angripa, ty det var en allmän tanke,
att Hädde stod i förbund med övernaturliga makter. Han
kunde bota sjukdomar med obegripliga ord och lena salvor,
han var en mästare i att fånga skogens löpande villebråd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 01:48:54 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1941/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free