Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
bort från Hargastata. De vågade knappast se sig om. En
av männen hade gjort det och då hade han sett korset lysa
som en eldslåga.
Med armar, som skälvde av fruktan, förde de sina
skepp upp till den lilla viken och efter denna natt blev det
fred för folket kring Vrångens stränder. Rövarna på
Barskalleberget började ägna sig åt andra värv. De lärde sig
att bryta mark, att stapla upp stenrösen, att sätta snara
för fisken i vattnet och villebrådet i skogen.
Det märkligaste var, att ett kors blev rest på
Barskallebergets sydsluttning, och dessförinnan haåade ett annat
kors höjt sig över synranden borta på Hädde kullar.
Gudstjänaren på Hargstata hade kallat till sig medhjälpare.
Ljusa nordmän axlade prästens kåpa och drogo ut i
bygderna för att sprida läran om Vite Krist. Hednatemplen
brötos ned och de gamla gudarna förlorade sin glans.
Harge levde i många år och blev en vördad ädling i
Kristo. Hans ö var ett säte för den frambrytande kulturen
och en härd för den andliga elden. Själv talade han ibland
visa ord till människorna, som vallfärdade till honom.
Ålderdomliga ekar hägnade hans borg och inne på
fastlandet, ett par stenkast från ön, utbredde sig
vidsträckta planteringar. På Harges skepp fördes frö och
plantor hit upp och folket fick lära sig att göda jorden.
Skogen trängdes tillbaka av odalmännen och snart
mognade skördarna vid strand av den gamla sjön.
Från alla håll kommo unga män till Hargstata för att
lära. Så vände de hem igen och omsatte vad de lärt.
Vapnen fingo vila och de gamla skeppen i viken nedanför
Barskalles berg fingo ruttna vid sina förtöjningar. Det
var som om förbannelsen vilat över dem och de sjönko i
det mörka djupet. Åttahundra år därefter kommo de i
dagen och väckte stor förundran. Då hade vattnet i viken
dragit sig tillbaka och skeppen lyftes upp ur dyn. På
samma plats fann en vetgirig man åtta urholkade
trädstammar. Han gömde dem som reliker.
Människan trängde fram. Och där på höjden väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
