- Project Runeberg -  Pennorna / 1942 /
16

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

nar av betydande längd, vilka han funnit ute i skogen och
ensam släpat hem och rest upp. Med den ena stenen
arbetade han i flera dagar, ty den var så tung, att den måste
släpas tum för tum. Men Dan gav inte tappt, utan nu står
stenen där som ett minne och som ett bevis på Dans
outtömliga energi.

Om Dan upptäckte en ovanlig sten i liggande ställning
under sitt arbete i skogen, nöjde han sig ej med mindre
än att han fick resa upp kolossen. På så sätt kom bland
annat en fin runsten att bli upptäckt och fridlyst.

Enligt en sägen ha de stora gravrösena tillkommit på
Mose tid, berättade Dan. Moses befallde nämligen att alla
som hade syndat skulle stenas. Sålunda ställdes syndaren
mitt i röset och sedan kastade man sten på honom, tills
han begravdes under stenmassorna.

Dan förtäljde massor av historier och sägner, till vilka
han satte en orubblig tillit. Han trodde fullt och fast på
alla övernaturliga väsen, vilka han vid olika tillfällen
råkat ut för och gjort bekantskap med. Han hade sett både
gastar och jättar och tomtar och troll, och vid tio års
ålder hade han råkat ut för Skogsfrun där ute i
Hjälmseryd, då han varit vid brunnen efter ett ämbar vatten.
Hon var lika hög som trädtopparna, och då han skulle gå
in med vattenkruset, gick hon före och motade honom och
hindrade honom att komma fram på stigen. Vid
förstugubron försvann vidundret, men då var Dan så vanmäktig
att han ramlade omkull utan att kunna resa sig på en
lång stund.

Dans gumma delade fullkomligt hans livsåskådning
och övertro. Hon var till och med mycket anlitad som
”klok gumma”, när det gällde att bota kreatur för den
ena eller andra krämpan. Hennes botemedel bestod till
största delen av ”läsningar” och strykningar. Ibland
lyckades väl proceduren, så att djuret levde över och ibland
misslyckades den.

En sagesman berättade, hur gumman Dan skulle bota
en kalv åt honom. Hon lade sig på knä bredvid kalven på

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 02:03:16 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1942/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free