Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
vid roten. Den hund som agas för hårt blir sällan trogen.
Vi kunna försonas, invände Sven.
— Ingen försoning. Ingen mannamån. Du är en
råmärkesskändare, svarade Klemens och slog åter svärdet
i bordet, så klingan bräcktes vid handfästet.
x
Tome dag, på aftonen, kom en vandrare vägen fram
mot Nydala klosterport. På ryggen bar han en tung börda.
I ett rep av bast ledde han tvenne getter. Framkommen
band han djuren vid ett träd och drog i portsträngen.
Broder Johannes öppnade och sporde främlingens
ärende.
— Mitt onda samvete har drivit mig hit — jag vill bli
en lem i detta kloster.
— Varifrån kommer du? frågade klosterbrodern.
— Från landet vid Bolmen, gemenligen kallat Finnhed.
Broder Johannes kallade på abboten.
— Söker du tröst eller läkedom, fordrar du eller
skänker du? Å, jag tror det är Sven Bos! Kärkommen
gäst! Nåd vare med oss alla! hälsade den fryntlige,
folkkäre abboten.
— Han önskar ingå i klostret, inflikade broder
Johannes.
— Här är trångt så murarna vill rämna. Men god
sämja gör rummet drygt, svarade abboten.
— Trösta sig abbot! Jag kommer inte tomhänt till
denna dörr, påpekade Sven och satte ner bördan på golvet.
— Är det grov synd som anfäktar dig, efter du sökt
dig hit? sporde abboten.
— Jag har flyttat råmärken, skändat jorden och
trotsat Gud.
— Över sådana ogärningar är Herrens dom hård,
invände abboten.
— Giv mig ett viloläger på golvet! Låt mig deltaga i
edra vintersysslor! När jorden åter blir ”boen”, vill jag
flitigt arbeta i örtagården, sade Sven ödmjukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
