Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
av beundran följde han Märetas ståtliga gestalt där hon
gick i sina sysslor, när hon log mot honom log han
tillbaka. Fritiof såg överlycklig ut, han tänkte på Margret
Hålkman. Jon beslöt sig för att hålla god min, så långt
det var honom möjligt.
Det hördes bjällror på gården, naturligtvis var det
länsmannen och hans dotter som kommo. Andreas gick
mot dörren för att taga emot och han vinkade åt Märeta
att följa sig. Hon tvekade och blev på en gång så blek.
— Kom, Märeta! uppmanade Andreas.
Hon stod fortfarande kvar vid bordet med böjt huvud.
Handen, i vilken hon höll de tunga silverskedarna, skalv
till. Vad skulle detta betyda? Den starka, lugna Märeta
var upprörd.
— Gå du ensam, Andreas, sade hon sakta. Eller ännu
bättre vore om fader Jon själv ville ta” emot. Jag är ju
bara en tjänarinna i gården.
— Men i husmors ställe! svarade Andreas och kom
fram till henne, tog henne i armen och drog henne med
sig. — Du blir väl inte blyg och försagd nu? fortsatte han
då de kommit ut i farstun. Bry dig inte om far, ifall han
blir en smula knarrig — du minns väl vad jag sade i går?
Om du älskar mig skall du bli min hustru.
— Jo, Andreas, viskade hon, jag älskar dig. Det har
jag gjort nästan allt sedan jag kom hit, men ej förrän i
går har jag vetat att du älskar mig tillbaka. — Din
kärlek har förändrat så mycket, jag har blivit så osäker —
du vet inte vad jag menat med att bjuda länsman
Hålkman hit i kväll, du vet inte — — —
Hon tystnade och försökte draga sig lös från hans
grepp.
— Nog vet jag vad du menat, svarade han. Du har
menat väl, du ville att vi skulle visa barmhärtighet — —.
— Nej, Andreas, nästan skrek hon till. Nej! Allt
annat än barmhärtighet har jag menat med denna
inbjudning, jag ville vara grym, jag ville hämnas. — Åh,
Andreas, du vet inte vem jag är, du vet inte hur grymt jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
