Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
— Jo, kanske det. Men nog vill jag ha ett eget hem
så fort som möjligt. Man kan ju börja med litet och
komplettera så småningom. Och för endast två personer lär
det nog gå bra med den inkomst du har. Och jag kunde
kanske behålla min plats tills vidare!
— Kommer aldrig i fråga, utbröt Per indignerad. Min
hustru skall ej ha någon plats hos främmande människor,
henne skall jag försörja. Och vi ha det ju så bra som vi
ha det, Karin, eller hur?
— Det har vi nog, men det är klart att varje kvinna
längtar till att ha ett eget hem att ordna och stöka med.
Men vi äro ju unga och ett par år lär väl gå snart. Och
längre lär det väl ej dröja tills du får befordran?
— Troligtvis inte. Och som sagt, den tiden går snart.
Och vi ha ju varandra ändå. Och för mig är du den enda,
så du behöver ej vara rädd för att jag skall svika dig.
Eller kanske du har någon tanke däråt, Karin?
— Visst inte, Per. Nog vet jag att du kommer att
bliva mig trogen, så allvarlig och beräknande som du är.
Jag menar att du ej låter kärleken fly bort med ditt
förnuft, utan att du brukar förståndet i mitt tycke nästan
väl mycket. När man är förälskad, gör man många
dumheter, heter det, men det skulle nog ej du kunna.
— Det låter nästan som om du skulle klandra mig för
det, klandra mig för att jag tänker bli dig trogen. Men
det gör du väl ändå inte, Karin?
— Nej, Per, hur kan du tänka något sådant. Jag ville
bara säga, att det aldrig kommit någon sådan tanke för
mig, att du skulle svika. Så helt litar jag på dig. Men det
skulle ej skada, om du vore litet mera pojkaktig ibland.
Glömde livets realiteter, så att säga, för någon stund. Du
är litet för manlig för dina år, tids nog kommer årens
tyngd och allvaret.
— Du är allt ganska romantisk du, Karin. Men inget
ont i det. Och det är väl en företeelse, som hör kvinnan
till och som jag också tycker om att se hos dig. Men man
skall aldrig låta känslorna rusa iväg med förståndet. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
