Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
än de andra, så strävade alla rusthållarna efter att ge
den största och finaste kakan. Matsäcken blev på så sätt
vanligen så rikligt tilltagen, att den under stor del av
mötestiden även räckte till de hemmavarande, hustrun och
barnen. Husaren skulle även av varje 1/8 mantal
uppbära 25 öre för varje inställelse vid ordermötena i Alseda.
Dodrik, rusthållets nummerhäst, var i tjänsten ett par
år äldre än ryttaren. Att även hästen tjänade för
präktiga bönder var lätt att märka på hullet och humöret.
Husarens vapen och övriga utrustning förvarades i en
kista hos bymannen och vid tiden för avresan till mötena
infann sig Gram där. Och även rusthållarna mötte upp,
eftersom det var brukligt att både dessa och husaren skulle
ha fägning dagen till ära.
Kistan öppnades och Gram tog på sig ridstövlarna,
dolman, sabeln och den lite karskare krigarminen. Men
då rusthållarna i samlad trupp gått till stallet för att sadla
hästen höll han sig anspråkslöst i bakgrunden. Bonden
fick själv rida den eldige Rodrik, medan husaren
beskedligt slog sig ned på trosskjutsen och körde bondens häst
till samlingsstället i Björkeryd. Gram var säkert i det
fallet undantaget som bekräftade regeln, för
smålandsryttarna brukade annars vara oförvägna sällar, vars största
nöje var att rida den allra vildaste hästen de kunde få tag
på. Men Gram väntade försiktigtvis tills hästen blivit trött,
innan han hoppade upp i sadeln och med truppen fortsatte
till Ränneslätt.
Vid ett sådant där tillfälle kom han en gång i sällskap
med en grupp husarer uppifrån Björkholm. Grams
färdsätt väckte naturligtvis allmän förvåning och nr 18 Ryd
yttrade hånfullt:
— Häller setter ja i stallet å äter en torr brökant, än
ja setter hos rusthållarn å vräker i me kory å sylta så
ja inte orkar klättra opp på hästen.”
Och nr 20 Berg, en smålandsryttare med hett blod, blev
så ursinnig när han fick se en gammal bonde rida den
ståtlige Rodrik, att det var på ett hår när att inte Gram
smärtsamt fått sona sitt opassande handlingssätt. Berg hoppade
2. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
