Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Fagerberg:
Vävaren.
En majotta, midi av flydda seklet, rustade Vävaren
Labert Rot ini stugan. Han skulle ut och söka köpare till
sina konstfärdiga alster. Denna gång var Sörbygden hans
mål, där adelsgodsen och de stora bondgårdarna var
belägna.
Vävaren, som knappt nått trettio år, var en ståtlig
karl. Klädd i sina bästa kläder, grå filthatt, stärkkrage
och pjäxor av rossläder, var hans utseende mera
herremannens än månglarens. Han stammade av vävarsläkt,
vars anor sträckte långt bort i tiden. I gosseåren blev han
faderlös. Av modern lärde han konsten att hantera bom
och skyttel.
Nu var han ensam. För ett par år tillbaka hade även
modern lagt sitt trötta huvud till ro. Hemmet blev honom
kärt, han stannade 1 stugan och övade sig i yrket.
— Vanans makt är stark, tänkte han och axlade den
tunga bördan.
Majsolen sken och ljumma vindar kårade. Allt
andades liv, hopp och förtröstan. På fälten strövade
lantmännen efter öken och myllade ner sädet, som skulle väckas,
slå rötter, grönska och gulna, för att sedan falla för
skördarens bila. ; ; | KR
Timme efter timme marscherade Vävaren fram, utan
att unna sig ro eller rast. Bördan var tung och vägen lång.
När solen kvällade var han framme vid gästgivaregården,
som låg strax invid korsvägen. Där förändrades landska-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
