Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
’ Vi pratade en stund, och han lovade mig att slå
självmordstankarna ur hågen. Men en dag begärde han tre
dagars permission för att ordna med sin affär och fick resa
men kom aldrig igen. Det var ett vilt liv efter honom både |
i hemorten och på regementet, men så glömdes han bort
ända till krigsutbrottet 1914.
Det var i december, och jag var på resa till Trelleborg.
Jag gick några timmar i Malmö och såg om staden, och
så kom det en liten undersätvig herre i amerikanska
kläder och med guld i munnen. Han gick efter mig, och när
jag tittade på honom, skrattade han, så guldet glänste i
munnen. Jag tänkte, att det möjligen var någon
bondfångare, som ämnade göra någon affär med mig, och när
han följt mig ett par gator och vi kom ut på ett torg,
vände jag och gick rakt mot honom. Han lyfte då på
hatten och sade på ren småländska:
— Ä inte detta hära korpral Göth?
— Göth heter ja, å korpral va ja för längesen, men
va vell ni då?
— Jo, dä va mej, som korpralen dro opp u Selverån,
når ja exerade beväring, å ja vell be å få tacka för
hjälpen den gången!
— Dä gjorde du ju samme kväll, fast du inte va
vidare tacksam.
— Nä, ja va inte dä, men följ må över te Köpenhamn
ett slag. Ja måste dit mä färjan i da, å ja ska va där te
morskväll, å då kan vi få prata, å ja vell gärna ge
korpralen ett menne ifall vi inte skulle träffas mer.
"— Jag kan inte i da, ja måste mä tåget te Trelleborg,
men i morn kan du möta mej ve färjan i Köpenhamn, å
där kan ja va hele dan.
Han förklarade för mig, att han inte ämnade bjuda
mej någon betalning för jag drog upp honom, men han
talade om, att han blev ledsen, om han inte fick bjuda
mig på logi och fritt vivre och resa till Köpenhamn. Det
kunde jag inte neka, och när han bjöd mig femtio kronor,
så tog jag två av dem och lovade komma. Så skildes vi åt.
Nästa morgon åkte jag med färjan över till Köpen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
