Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
löning. Allt geck hem te mor, å ätter elve år va ja
skuldfri, å sen skickade ja pengar te far. Min chef å ja talade
aldrig annat än ren småländska mä varandra, å når ja
feck sluta hos honom, styrde han om, så ja feck arbete
hos en stor exportfirma, där ja feck anständi lön å stor
procent på va ju kunne sälja te Sverige.
På två år hade ja tjugetusen dollar i provision. Då
slutade ja, beroende på att ja fått hemlängtan så pass, att
dä va lögn att va i Amerika. Ja kom inte hem precis som
den förlorade sonen, men bå mor, far å ja lipade, når vi
träffades. Ja hade ju betalt alla mina fordringsägare mä
full ränta, å far mä hade fått, då han lagt ut för mej,
men nu velle han, att ja skulle överta gården därhemma,
å dä va inte gott för mej å bestämma. Ja har ju min fru.
å en treårig pojke i Amerika, å huset, vi bor i, äger vi.
Nu ger dä sej, om hon vill följa mä te Sverige. Ja ska
resa tebaka 1 morn bittia. — — —
Så var vi ute och såg om Köpenhamn, och när vi gick
förbi en affär, där de skyltade med fina käppar, sade han:
— Ja borde väl i alla fall ha ett minne ätter dej. Vell
du byta käppar mä mej.
— Du har ju ingen käpp å byta bort, å min gamle
riksdalerspåk ä väl inte nåt å ha för en rik amerikanare,
så jag. |
— Vi går in, så ska ja köpa en å be honom gravera
hånting på den.
Vi gick in och han köpte en fin rörkrycka med
silverbeslag och talade om för gravören, vad det skulle stå på
den. Denne var nog lite påstruken och kunde inte stava
rätt, men i alla fall ”pretlade” han dit:
”Korpral Göth. Tack för hjälp i Hultsfreån, 20/7 1895.
WW. E.”
Så tog han min gamla påk och lämnade mig den nya
fina kryckan. På kvällen tog vi farväl. Sedan hörde vi inte
av varandra, förrän vi träffades på tåget i år. Då blev
jag bjuden med honom hem. Han är bonde på
fädernegården, och själv arbetar han fast han är sjuttio år. Missen,
som gårdens folk kallar hans fru, sköter hushållet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
