Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
ma askmörjan blevo de särdeles smakliga — han behövde
bara strö på lite fint salt.
När Ola var sina 27 år gammal, genomgick han
”kursen” vid Ekeby i Tidserums socken. Denna var
Jernkontorets äldsta praktiska kolarskola och kursen varade från
första september till den tionde oktober, då examen följde.
Men detta var blott den teoretiska sidan. De gamla
kolargubbarna från storskogens tid, förutom hans egna
trettio år i kolarskogarna, hade bibringat honom
erfarenheter, synpunkter och åsikter av mångahanda slag som han
aldrig uraktlät att följa.
När den gamla milbottnen var iordningsställd slog han
ner en påle mitt på, och gjorde en trumma av några
tukluvna trinnor, som stakades upp för att hålla sig stående
när sedan kolveden restes runt omkring. Kolveden skulle
vara sina fem alnar i längd, men när han fått milan
inrest till 16 famnar i brösthöjd, brukade det i alla fall vara
mycket ojämt uppe på kullen. Sådant måste han jämna
ut med yxa och såg, för att riset och stybblagret skulle
ligga jämt och tätt, och småveden utmed ”sågkärngen”
var tillämnad som utfyllnad av sådana ojämnheter.
Nu var den närmaste milan risad och stod där lika grön
som skogen omkring. Granriset var instucket mellan
kolveden och hängde med toppen neråt, och nästa göra var
nu att ta skyffeln och täcka över milan med ett tjockt
lager kolstybb. Mitt uppe i kullen syntes trummans
överdel sticka upp lite och genom denna skulle milan tändas.
Antingen bar Ola upp tyre och torrved, som han tände
däruppe, och sedan öste ner i trumman, eller också tände
han en ordentlig brasa nere, och bar upp den brinnande
veden på skyffeln och släppte ner den i trumman.
Därefter lade han småved över och packade till med
brandstaken. Och när lågan och gnistorna om en stund stodo
som en kvast ur trumman, kunde han vara säker på att
milan skulle komma att ta sig. Då täppte han till den med
granris och kolstybb och tog i samma veva upp
draghålen utefter sidorna.
I och med itändningen blev milan med ens liksom om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
