Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1017
Många har väl ”kolaregenerationerna” på
Rumhulteskogen varit och det är väl inte så gott att säga, vilken i
ordningen en sådan som Ola kunde vara... Kolargubbar
från äldre tider som man ännu hade i minne voro Per Erik
Pettersson, född den 18 november 1815, och sonen, Erik
Oskar, född den 11 december 1848. Han var med fadern
från tidiga år och blev även en mycket god kolare.
Borta vid Kropphällarna låg båtsmanstorpet nummer
100 på Tjustkompaniet"), och när Lars Magnus Humbla,
född den 15 oktober 1826, efter sina 30 tjänsteår tagit
avsked med en årlig pension från Kronan på 42 riksdaler,
och hösten 1877 fått den inte fullt sjuttonårige Johan
Oskar Johansson?) i Hatterbo till sin efterträdare för numret,
giek även han i skogen, högg timmer och ved, eller lade
ihop kolved, när han inte hade några milor att kola ner.
Eller också gick han på dagsverke där framme, ty han
var en arbetsgubbe som få — glad och gemytlig, som en
gammal båtsman och sjöbjörn bör vara.
På hans tid var ännu det väldiga ekskogsbeståndet
under Rumhult bestående. Staten ägde ju rätten att lösa
dessa, liksom mast- och storverksträden — spirämnen,
som folket kallade dem, och först sedan de blivit skadade
eller överåriga och eljest odugliga, fick ägaren lösa och
ta ner dem för eget. Där i Nyängen fanns sålunda en
ekskog på inte mindre än 600 ekar, i Ryttarehagen 50 och i
Gräshagen 20 — alla över 16 kubikfot.
Ett par mansåldrar förändrade ju inte utseendet på
en sådan skog — den stod där lika mäktig vid seklets slut
som vid dess begynnelse...
— Ja skogen, ja skogen, suckar Ola och runkar på
huvudet, han hade varit med ända sedan han ”läst fram sej”,
och han glömmer då aldrig vintern 1874—75, då man
indelat den i tre block innan den stora uthuggningen började.
1) Anslagna till båtsmanshåll blevo 2 hemman i Rumhult
först frampå 1800-talet, med 1/4 mti. Skinnaremåla, 1/4 mtl.
Narvik och 2/4 mtl. Slätemo i Västrums s:n, som strörotar för det
återstående hemmmantalet.
2) Efter 14 år och en månads klanderfri tjänst tog han avsked
1892. Var med på fregatten Vanadis världsomsegling 1883—385.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
