Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
ha kunne blitt” ...:) I vattnet flöt di för högt, så dä geck
inte å flotte dom igönum timmerrännera heller. Såna där
timmerträ får ingi mänske skåde mera — den ti’n han ä
ohjälplitt förbi, dä ä han... tvi.”
Jag får flera historier till livs medan jag dröjer kvar
hos Ola, och när jag tar farväl och fortsätter, ger han
mig ånyo anvisning var resterna efter damm- eller
pålverket ute i Kvarngöl skall sökas, och varest det naturliga
utloppet mot Skinnsjön ännu kan följas. .
Och jag fortsätter min vandring och når sjöänden, där
skälstenen utvisar sockensträngen som utmynnar i en
underlig, vass spets.
Genom olikartad terräng slingrar sig bäcken på sin
långa väg mot Skinnsjön — genom Nyängen och under
vägtrumman i ”Rebbersve-backen”, där slutdammen varit.
Så länge utloppet fick gå häråt var en stor del av den efter
vrängningen åt Toppetorp uppodlade Nyängen sjöbotten.
Och där i sänkan på Rebbersve-backen gick driftvattnet
fram mot dammen och räckte mycket väl till att driva ett
vattenhjul för masugnsbläster och kanonborr —
åtminstone ett gott stycke fram på vårsidan så länge vårflödet
varade.
Här på den genomodlade men mycket
stenblocksbeströdda höjdplatån, ”Rumhulte gärde”, låg sedan
urminnes tider små timrade grå gårdar. De voro på 1800-talet
1) Utmed vägen vid Tuna ser man ännu ett par vackra prov
på jättegranar, och vid samma väg stod jätteeken, 3,75 meter i
omkrets, som skattade åt förgängelsen vintern 1939.
Från 1600-talet omtalas ”Katse-tallen”, en märklig fura vid
Tunasjön (Sjöängen). Utåt Stora Grönsjön på Falsterbo ägor stod en
tall som togs ner vid avverkningen 1924. Femte timmerstocken var
tre tum elva, och då kan man ju förstå huru grova de andra voro.
oo Nere vid Mörtjölen på Annerödsle skogar stod en tall, som
visserligen inte var så grov, men jämn och rak, och med en krona
längs uppe. De fingo beställning på ett mastträd till Verkebäck,
och då sade ”Skogs-Calle”: — Ta å gå dit å fälle’n, men si te att
han kommer ner hel å inte blir sönderslagen, eller skaded på någe
sätt... Timmerhuggarna fingo ner honom hel, och efter tre par
oxar fraktades den över Ahlespång och vidare ut på
Falsterbovägen, mot Verkebäck där den skulle levereras.
Allra störst är emellertid den’ ihåliga jätteeken vid Dynestad,
9 meter i omkrets och som använts till TEPROPS RN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
