Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
natten. Mat fick han gott om — helgen stod ju för dörren
och alltid hade man ju då lite bättre kost. Även hos den
fattige vankades då något utöver det vanliga.
Men att få något ”präntgöra” så här under
helgbrådskan, eller att få bli kvar över natten — nej, se det var
verkligen som rent förgjort. På en del ställen skulle man
ju ha främmande eller släktingar hos sig över helgen, eller
skulle man själva bort — och så vidare.
— Nej, en annan gång var han välkommen igen — se,
ida... nej, dä geck då inte för sej, dä gjorde dä inte...
Och den lille gubben traskade vidare...
På varje ställe, där han varit inne, hade han
emellertid blivit sittande en stund för vila eller förtäring, och på
så sätt hade eftermiddagen gått sin kos. Solen sjönk nu
bortom skogarna i västerled — den vackra vårkvällens
skymning började långsamt efterträda dagen...
Åter fortsatte Anders vägen framåt — och
skärtorsdagsnatten närmade sig!
Då och då stannade han och tog sig en funderare —
han behövde ju varken frysa eller svälta, så det gick
egentligen ingen nöd på honom för tillfället — men ändå...
Om det inte just varit den här kvällen... Stjärnorna
började redan tändas en efter en, på det mattblå
himlavalvet. Där urskiljde han sina gamla bekanta,
Karlavagnen och Orion — och se där — och där... flera och flera!
Och när han åter såg ner på vägen märktes skuggorna
djupare. I Anders-lilles medvetande började sakta uppdyka
alla de historier och sägner han hört från dessa trakter.
Här i nejden fanns ju den där besynnerliga sjön med
det trolska, gröna vattnet! Var det inte på den motsatta
stranden som den där backen var belägen, i vilken en svart
hund, vars spår man aldrig såg, brukade skrämma hästar
i sken?
Anders hade även hört, att de vägfarande titt och tätt
brukade ofredas av ”mylingar”, vilka dessutom voro både
ondsinta och elaka. En bonde, som åkte genom skogen en
mA Rn KR RR En nn RA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
