Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
några supar inom västen, vilket inte var så ovanligt på
den tiden, då utskänkningen var i Broarp och brännvinet
inte kostade mer än 25 öre kannan, för att inte tala om
”lebetevinet”, som det väl också var något av styrka uti.
Annars var nog Gusten en präktig karl, som fick svettas
och göra skäl för brödbiten i sin dag, även om han tog
sig en sup ibland. |
Men som sagt, han var vig i munnen, och i den vägen
kunde han kosta på sig inte så litet. Sålunda var det
Sandsjömarknad en dag, vilken på den tiden hölls i närheten
av kyrkan, och naturligtvis var Gusten där, vilket inte var
ovanligt då ingen försummade en sådan dag på den tiden.
Här gick han och rumlade och blev till sist överförfriskad,
varför länsmannen lade vantarna på honom. Men han blev
inte inburad, Gusten, ty han hade arbete vid ett
lagårdsbygge i Uppåkra — där länsman bodde och vilken gård
då var kronoboställe — av vilken anledning väl
länsmannen ville ha litet överseende med Gusten, varför han följde
honom hem i tro att Gusten skulle stanna kvar där. Men
detta låg inte för Gusten, åtminstone inte en sådan dag,
varför han var tillbaka på marknadsplatsen före
länsmannen. Han hade nämligen tagit genvägen över fattighuset
— och nu hängde han på nytt på ett räcke invid
marknadsplatsen och var om möjligt ännu vigare i munnen, eller
hur man vill tyda det, att han vid länsmannens återkomst
spörjde denne: ”Har du sett min gris?!”, vilket
respektlösa uttryck sedermera blev ett ordstäv i bygden. Gusten
fick givetvis skrattarna på sin sida, men vad länsmannen
tänkte vet man inte. Han lät dock udda vara jämt.
Var Gusten svag för nubben emellanåt, och
uppskattade denna, så var han inte mindre svag för sonens
egenskaper ifråga om slagsmål. Understundom hände det att
Gusten såg på, och då kommenterade han alltid: ”Nu
gräsade du för min Ville”. Slagsmål voro ju heller inte så
ovanliga på den tiden, och bedömdes helt olika mot nu.
Närmaste stället intill Gustens hette Sjöhagen, och var
det sista på denna sidan vägen. Här hade man också
handelsboden i byn, vilken etablerats av yngste innebyggaren,
SSE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
