Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FTvan Svanström:
Tusentallen.
På den smala landtungan, som från slättlandet i
Loftadalen skjuter ut mot Gudingens öar och holmar, med ån
på ena sidan och vikens inre del på den andra, och alldeles
bredvid allmänna landsvägen, som leder ut till Vinö med
alla dess torp och sommarvillor, står en mäktig fura. Den
är ej som en vanlig tall. Den har ej en krona, som sträcker
sig stolt och lummig mot skyn. Den har ej en stam, som
en dag kan förvandlas till virke. Det är ingen vanlig fura.
Som en fingerkaktus sträcker den sina många grenar mot
skyn. Varje gren är sitt eget träd med grenar och krona.
Den egentliga stammen är endast ett par meter hög, men
två fullvuxna karlar räcka knappast att famna den.
Folket i bygden kallar den för ”Tusentallen”, och otaliga äro
de sägner, som förmäler om händelser vid den tallen. Den
finnes utsatt på gårdskartor över Bokalla, på vars ägor
den står. Och den är numera fridlyst. Det berättas, att
när ryssarna härjade och plundrade Sveriges kuster,
dessa en gång, efter att ha bränt Stegeborgs fäste vid
inloppet till Gamlebyviken, även hälsade på i Gudingens vikar.
Komna till den plats, där nu Tusentallen växer, mötte de
landstigna fridstörarna det församlade sockenfolket, som
uppbådats med eldar på vårdkasarna lite varstädes, och
en strid utkämpades. Det blev en hård uppgörelse, och
sedan inkräktarna flytt till sina skepp, kunde man räkna de
fallna kämparna i flera tiotal. I den bloddränkta marken
spirade sedan fröet till denna egendomliga tall, vilken så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
