Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
— Likar du att förföra min Cristina? frågade han
den skräckslagne ynglingen, som med mössan i hand
stannat vid dörren och såg i golvet.
— Höge herre, jag tycker om Cristina, och vi har
1ovat varandra trohet.
— Tycker om, röt fadern nu ytterligare förtörnad,
trohet... vad är nu detta för dumheter. Om du inte inom tre
timmar har försvunnit från mina domäner, skall jag låta
kasta dig i stora tornrummet, där du kan få tid att ångra
din oförskämdhet. Försvinn.
Och Anders försvann, men Tusentallen låg ej på
Vinögodsets domäner, och där stannade han och redde sig ett
nattläger.
Strax därefter blev Cristina inkallad till sin fader.
Denne talade vackra ord till henne, berömde henne för
skönhet och förstånd och förklarade sin stora tillit till
henne.
— Du mitt barn, man har sagt mig att drängen
Anders har försökt förföra dig under fagert tal om kärlek
och trohet. Men du måste ju förstå, att en sådan
fattiglapp som han ej kan ha ärliga avsikter emot dig.
Cristina såg upp på fadern med tårdränkta ögon.
— Men far, jag håller honom kär och har lovat honom
trohet.
Vinöherren såg på sin dotter, och då han läste
sanningen i hennes ögon, blev han ånyo förtörnad.
— Jag har alldeles nyss förvisat denne drängusling
från mina domäner, och jag förbjuder dig att träffa
honom vidare. Trotsar du mig, avsäger du dig din arvsrätt
och skall bliva strängt bestraffad. Gå!
Cristina gick upp på sin kammare, kastade sig i sin
säng och grät. Hon försökte sova, men hennes värkande
hjärta lämnade henne ingen ro. Som hon förstod att
hennes dörr var bevakad gjorde hon inget försök att fly den
vägen, utan hennes planer voro att ta sig ut genom
fönstret, ty hon kände att hon behövde komma ut till
Tusentallen. Där skulle hon säkert finna tröst av många kära
minnen från möten med Anders. Hon lyckades också ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
