Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
-Om timret kunde berätta. Men det är sågat i
meterlånga längder och ligger bara och väntar på att såsom
fyllnad i stadens värmepannor göra sin sista tjänst i sin
händelserika och växlande tillvaro. Stenarna, som det
vilat på dessa långa år, ligger kvar orörda. Kanske de
behövas vid någon cementering någon gång, annars får de
ligga som de ligger. Om några år skall ingen minnas, att
där en gång stod en loge. Än mindre att den logen
användes som dansplats och samlingsplats. Nej, timret har
inget att tillägga...
Annars hände där en gång en härlig lördagskväll
sedan arbetet för dagen var slut och solen begynte sänka.
sig vid horisonten att Ingvar, son till storbonden Petters-:
son i Hasselby, kom gående över ängarna 1 det redan
daggvåta gräset. Han hörde på långt håll spelmannens toner
och det kändes något varmt inom honom.
— Bara Stina är där i kväll. Jo, hon hade ju lovat,
men den där kraken till Erik, som jämt sprang och gjorde
sig till för henne, kanske lovat henne en tur med sin båt
på Gudingen och då... Ja, sannerligen om det inte skulle
bli slut med det här. Antingen skall han eller också jag
ha henne. Hon måste bestämma. Antingen — eller! Medan
den ene vänder ryggen till, så är den andre frarome. Nej!
Medan Ingvar funderat och grubblat hade han hunnit
fram til logen, där den låg inbäddad i riklig grönska i en
kulle mitt på den stora bördiga Lofta-slätten. Han kom
mycket sent i kväll, och de flesta hade redan anlänt.
Utanför stojade några småpojkar och några halvstora,
som inte vågat sig på det riskabla företaget att beträda
dansgolvet. Logdammet stod som ett moln ut genom de
stora dörrarna och steg sakta mot den ljusblå
sommarhimlen. Småglina makade sig raskt undan och det blev
tyst i den stojande hopen utanför, när Ingvar banade sig
väg fram till närmaste dörren.
— Se där kommer Ingvar i Hasselby, tisslade man runt.
omkring i skummet. Undrar just hur det skall gå i kväll,
när Erik redan är här och dansar med Stina. Ja, inte kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
