Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Tjursbo, brukade också komma fram. Han sopade
verkstaden och björkriskvastarna härtill gjorde han själv, och
dessutom hammarskaften åt gubbarna. Under
veckodagarna låg han i Labbet") som de andra långvägeborna,
kolfatarna, gubben Svartling, Lurke Dahlgren, ”Pinkan Lason”
och vad de nu hette eller kallades.
Lurke var en gubbe som också höll sig väl med
”glasmaten”. Hans ena arm for ibland ur led uppe vid axeln
under vissa rörelser och krafttag under arbetet. Men detta
visste han råd för. Han lade då upp överarmen på något
stadigt föremål och slog till med knytnäven vid
armbågen... Då hoppade den i led igen... |
Fick han en törn hemma i kammarn eller på vedbacken,
använde han sågbocken eller sänggaveln för operationen.
”Pinkan Lason” hade sin gifte broder Victor Larsson
på bruket. Båda två voro gjutare, men som Victor var
nykterhetskarl, trivdes de inte tillsamman.
Efter åtskilliga år mellan arbete och superi, tog
”Lason” plats i ett gjuteri vid Mariannelund och avreste dit.
Där gick han en gång till fabrikören och begärde att få
femtio kronor i förskott på avlöningen, för han skulle resa
och hälsa på en fästmö... Detta mötte inget hinder —
han fick slanten, men i stället för att resa söp han sig full
. och stannade där han var. Han bodde på övervåningen
och när han var som bäst i farten skulle han hoppa ner
genom fönstret. Det gjorde han också, men i fallet bröt
han båda benen... Detta var det sista som spordes ’om
honom.
Under vintrarna gick också Hammarberg, ”Noak” i
verkstaden. Han kom dit med hösten, ty sommaren lång
var han maskinist på lokomobilen i Bresfalle torvmosse:
1) Labbis — ”Pabris” — franskt yrkesord som bland andra
hitkom med vallonerna. Så kallades förr vid järnbruken ett hus, eller
rum, intill verkstaden, där arbetarna kunde få tillbringa sina
vilskift — således en viloplats vid arbetet. Detta ord blev liksom alla
andra benämningar och termer — inte minst deras egna namn —
på de svenska kamraternas och drängarnas dialekt och munart
förändrat till labbe eller labbet, rätt och slätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
