Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Nilsson:
Ett dystert sjuttiofemårsminne.
Några glimtar från nödåret 1868—1869 i V. Torsås.
För Västra Torsås pastorats vidkommande torde väl
näppeligen något år blivit bättre bevarat i folktraditionen
än nödåret 1868—1869.
Min vördade fader, som är näst äldst bland Västra
Torsås församlings manspersoner och född i förra seklets
mitt eller 1850, bevarar i sina minnesgömmor åtskilligt av
intresse, värt att annotera från det ödesdigra året. .
— Detta var det ”likaste bondår” min far hade, har
. man mer än en gång hört honom säga, då denna nödens
tid bringats på tal. Och i detta apokryfiska uttryck döljer
sig även en stor portion sanning. Hans far jämte bonden
Sven Larsson i Hynnenäs, som båda voro intresserade
odlare och å sina sanka mossmarker redan tagit upp några
tunnland, blevo nämligen initiativtagare till att sommären
1868 gemensamt med övriga grannar m. fl. utlösa ett
kvarnvattenfall tillhörande Loftsboda. När detta var gjort
och det nödåret gick bra för sig att få arbetsfolk för
mycket ringa ersättning — ja t. o. m. för endast själva födan
— kunde farfar, fastän själv fattig, i likhet med andra
mera . välbesuttna bönder få råd att lega folk för
fortsatta nyodlingsarbeten. |
Den ihållande torkan utgjorde ju också ett stort plus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
