Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
entonigt under kälkarnas medar men i stutarnas
”streklinor” pinglade det muntert. Ola satt på sitt mäldlass och
gladdes åt stutarnas iver att komma framåt. Backe upp
och backe ned gick det på den slingrande skogsvägen, och
Ola måste ibland hålla in dem med tömmen, då deras iver
blev för stor. Uppe på Hultet körde han om ett par
oxkörare från grannbyn, och han visste inte varför, men
han var tvungen att ta ett par höga språng i snön, och
han hojtade så ekot skallade mellan bergen.
Innan han visste ordet av var han framme vid
herrgården. Här var det liv och rörelse av folk och djur.
Hästkörarnas bjällror klingade och oxkörarnas rop ekade. Mitt
för herrgårdsbyggnaden mötte han hela den långa
oxforan med förköraren i teten. Statare och dagsverkare höllo
på med timmerkörning från Gylleboskogen och voro nu
på väg efter nya lass. Det var gamla, fullvuxna oxar, som
godsherren höll sig med, och vid sidan av dem syntes
torparens stutar som ett par små kalvar. Men de voro också
tunga och tröga av sig efter sin storlek. I jämförelse med
den fart som Olas stutar hade, stod hela den långa raden
stilla. Ola viftade med piskan åt de mötande och kunde
inte låta bli att än en gång klämma i med några höga
hojtanden. Här var det andra takter...
Ola kunde sedan aldrig göra klart för sig hur det
egentligen gick till, det som drog så mycket smälek över honom.
Om det var hans höga hojtande, de många oxparen eller
något annat som skrämde dem, men i nästa sekund voro
de i sken. Han försökte ju att göra som vanligt, då man
tämjde stutar och de togo för hård fart: han bromsade
med stövlarna i marken. Stark-Ola hade förr många
gånger bromsat upp unga vreshuvuden på det sättet. Men nu
båtade hans styrka föga. Han fick inte något ordentligt
fotspjärn på den hala vägen, stutarna togo allt högre fart,
och innan torparen visste ordet av satt han på kälknosen
och var på väg ut över sjön med en fart, som blev alltmer
svindlande för varje sekund.
Ja, här hjälpte ej Stark-Olas styrka eller hans för:
12. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
