- Project Runeberg -  Pennorna / 1945 /
37

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

slunga fram likt vågor på den stora sjön. Vid detta Syre
skall hyddan resas.

— Låt oss gå längre upp, inföll Jorulv och pekade möt
mjoget.

— Trår du till bättre läge, så låt oss gå, svafade! Age

Uppkomna på mjoget öppnade landet sina breda portar.
Nerom skogshultet sträckte en sjö ut sin väna spegel.
Östanom bredde den hotande myren ut sin vidlänta, dästa
matta, fläckad av ylor, dyrånar och försvultna buskar. I
väster höjde barrskogen sina gigantiska murar i terrasser
och ängarnas labyrinter gav löfte om lägligt svedje,
lövtäkt och gott bete. De sex människorna jublade och i et
het spann sina hoppfulla trådar.

Men, när de siktade en rökpelare i nordost däripecs
rösterna. Röken steg djärvt i den stilla luften — en odlares
segertecken, som gjorde deras ögon Pera deras hug 2
kande. |

Grim satte spjutet mot marken, ristade ett fredstecken
i grässvålen och gav människorna en allvarlig blick,
sägande:

— Gott frändskap må oss följa! Den sist är kommen
skall icke ge första hugget.

— Det är svuret, ropade bröderna och korsade spjuten.

Arpe sträckte armen, pekade på en lund, som kullade
upp i sydost — ej långt från den plats vid Storån där
skeppet förtöjts.

— Vi har något hinsides ån. Även där skall spejas.

— Vi slår följe. Där kanske också bjuds läge,
svårade Jorulv.

Komna till Storån tog de sig över på ökstockarna och
gick uppför brötkanten. Den möra sumpmarken, mellan
ån och fastlandet, som gjorde foten våt och fjätet djupt,
var svår att trampa. Pors och odon steg dem till låret och
marbuskarnas krymta barr väste mot koltar och kjortlar.
Komna in på hårdvallen blev de vid gott mod. Den
blandskogbeväxta kullen, som höjde sig ur mosshavet, behagade
dem. Och varseblivande den stora sjön, som strandade in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:06:46 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1945/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free