Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
socken samt föreställde Jesu födelse, Skattepenningen
och Den kananeiska kvinnan. Under gavelfönstret stod
det gamla ”lämmabordet” eller ”Store bord”, som det
även kallades.
Här intogs julmåltiden och att få sitta vid det bordet
ingav en särskild högtidsstämning åt familjen. Vid högra
sidan om gavelfönstret var väggarna fullbehängda med
julbonader, målade någon gång i slutet av 1700- eller
början av 1800-talet. Dessa räckte ända bort till det högra
sidofönstret. En säng, ett bord och ett skåp utgjorde
möbleringen på denna del av rummet.
På var sin stol framför brasan sutto far, farfar och
jag, åttaåringen, som gick och ansåg mig att vara stora
karlen. På en stol vid Store bord satt gamla farmor, som
var sina åttiosex år och läste ur Arndts ”Sanna
Christendom”, medan mor sysslade med vår julaftonsmåltid.
På bordet var redan julbröd, sylta, korv och annat smått
och gott framsatt. Det var inte i vardagslag man fick äta
sovel i torparstugorna, men julafton utgjorde ett
undantag. |
Det var mycket enklare levnadsförhållanden och
pengar voro svåråtkomliga för småfolket. I vardagslag fick
vi oftast doppa brödet i kaffe eller i skummad mjölk utan
den minsta sovelbit därtill.
Därför var det med idel glädje och förnöjsamhet som
både ung och gammal gick att möta julen, och särskilt vi
barn gladde oss i veckor och månader före högtiden och
räknade dagarna till dopparedagen. Ljusen, den goda
maten, de vackra bilderna, julottefärden — allt detta står
ännu i dag för oss i ljusaste minne.
I vår gamla stuga med bonaderna och jularken på
väggarna, och allt övrigt i gammal stil, firade vi således
min barndoms jul. Och nog voro sinnena fyllda av en
verklig julstämning. |
Far och farfar höllo strängt på traditionen och hade
till motto att bevara kontakten med fäderna och deras
helgfirande. I långt nedstigande led hade våra fäder varit
12. — Pennorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
