Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
nom underdånigt utlåtande av den 8 juni 1839 och Rikets
Ständer i skrivelse den 13 februari 1841 gjort
framställning och förslag ”till inskränkande och ordnande av
gesällvandringen”, fann Carl XIV Johan för gott att, efter
vederbörandes hörande, häröver utgiva en den 16 januari
1844 daterad Konglig Förordning beträffande dessa
förhållanden. Förordningen blev, under konungens sjukdom,
undertecknad av kronprins Oscar.
I densamma stadgades bl. a. att ”var som å hantverk
eller slöjd lärt och hädanefter till gesäll antages, skall av
åldermannen för den hantverksklass, eller ordföranden för
den fabriks- eller manufakturklass vartill gesällen hörer,
eller — där sådan ordningsman vid inrättad
municipalstyrelse för stad eller köping utfå gesällbok om minst 20 blad
skrivpapper, paginerade och väl inbundna i starkt
papphand med pergamentsrygg av vanligt duodesformat och
skall för densamma i lösen erläggas åtta skilling banko”.
Hela denna väl hopsnodda paragraf består av en enda
mening och bör, av den det orkar, läsas utan
mellankommande andhämtning. Passusen citeras för övrigt även som
ett betecknande prov på dåtida ämbetsskrivelsestil.
”Vidare föreskrives att gesäll, som ville i ändamål att
söka arbete utfå pass till vandring eller resa från en ort
till en annan, skulle därom göra anmälan hos ordförande
eller ålderman i sitt yrke, som antecknade anmälan i
gesällboken.”
Pass kunde ej erhållas förrän efter tre månaders
anställning på den plats där det begärdes, med mindre än att
arbete i yrket ej stod att få därstädes. I passet, som
endast gällde viss resa, skulle utsättas orten dit gesällen
ämnade sig, vilken väg han ville taga samt den tid, då
han trodde sig vara framme.
Gesällen fick inte avvika från den utsatta vägen, ej
heller genom tiggande och pockande söka förskaffa sig mat
eller härbärge eller på annat sätt besvära allmänheten.
Det var honom likaledes förbjudet att utan laga skäl
”luffa på övertid” mellan de angivna stationerna. Över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
