Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
"Jaa, han kan gärna ta dej mä”, sade Jonsson. Och
dirmed slutade samtalet.
Den som läser ovanstående kan lätt få den
föreställningen att garvaregesällerna över lag voro ett rått och
ohyfsat följe, som söp, bråkade och slogs var de drogo
fram och som inte hade några högre intressen. Ingenting
kan vara mera felaktigt.
Fylleriet och det råa språket hörde till den tidens sed
och var nog lika inom alla fack. De gamla vittberesta
gesällerna. voro i själ och hjärta gentlemän. Där fanns guld
under slagget, sant kamratskap, ärlighet och redbarhet.
Garvaremästare Fogelberg i Ingatorp var som en far
för sina anställda och när han underrättade dem om att
det skulle bli kyrkbesök nästföljande söndag, var det ingen
som strejkade. Där satt han med dem alla omkring sig
som en enda stor familj.
Blev någon av hans arbetsfolk sjuk, tog Fogelberg hand
om både honom och hans familj och bistod dem med råd
och dåd som om de varit hans egna anhöriga. Sådana
mästare fanns det flera och om gesällernas samhörighet och
pemenskap ha vi nämnt förut.
Till sist ännu en liten historia.
En garvaremästare, som även ägde skogar och drev
lantbruk, hade i sin tjänst en arbetare som hette Pelle.
Denne vände gig gång efter annan till kalkhusbasen och
ville ha sina stövlar smorda med talg och tran.
Dagen efter kom han vanligtvis tillbaka och skällde av
alla krafter:
”Ni kan inte smörja ett par stövlar era kräk. Dom ä
lika hårda å omöjliga som förut.”
Till sist blev kalkhusbasen arg på rena allvaret. Varpå
han hettade upp smörjan och smorde stövlarna utan och
innan. Den heta blandningen löste inora kort upp lädret
och frätte av becktråden, så att stövlarna snodde sig om
fötterna, bottnarna blevo ovanläder och det hela blev
mjukt, klibbigt och otrevligt. Pelle klagade aldrig på
smörjningen sedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
