Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscav Fagerberg:
Löftet.
På en höjd, som släntade ner mot insjöviken, stod en
låg stuga, som gav bostad till två familjer. Öst med hustru
och tre barn bodde i södra stugdelen. Efraim, gift med
Östs syster, och begåvad med fyra telningar, bodde i
norra delen. Sämjan var dem alla bevågen och stod alltid
på vakt vid deras låga dörrar.
Stället var eget, gav skörd till ett par kor och några får.
De brukade gemensamt och delade avkastningen. Ök lejde
de inte. Plogen drogs av männen och Efraims hustru höll
i styret. Men harvningen redde karlarna upp själva, utan
knot och klagan.
Åkern gav dem bröd till en del — mjölk och potatis.
Resten till uppehället tog de genom fiske, kolning och
skogshuggning.
En höstdag, på morgonen, brann stugan ner. Eldens
glupna hane tärde sitt rov ända till grunden. Varken stock
eller stol var försäkrad. Där stod de, utan husvara och
med spolierat bohag.
Seende in i den rykande härden, där järnrester efter
lösöret reste sig likt skeletter ur askan, sporde Öst:
— Ska vi avyttra resten, rymma fältet eller stanna
kvar?
— Kvar! svarade Efraim beslutsamt, då han steg in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
