- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
42

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

skändeok. Om alla spadens och släggans arbetare här
vände ryggen åt dessa skabbiga, fick de strax vapenvila.

Dessa ord grep sinnena. Det skälvde 1 basens muskler,
som rågan över den rättfärdigas mått. Fille Rallare, som
var ögonblickets och den snabba handlingens man,
upphov sin vana kommandoröst och talade i flammande
hänförelse:

— Honnör för Öst! Rätt har han sagt och rätt ska
han få. Hädanefter I ”pöjka”, om I vill som ja” så är dä”
slut. Bort med Helsinge-Hjorten, Bass-Janne, Fritta-Mina,
Flygarjappe, Skarva-Fia, Sjuskinnet, Mäsken, Orre-Tapp
och hela sophögen — här ska” bli rent hus. Påken och
knogen åt dem — I ”pöjka”! Inte en skilling mer. Inga
omkostnader till sådant ”löske”. Här skall bli svall över
kavajerna, här skall samlas roste för vintern. Rulle rackare
på alltihop.

— Renhårigt löfte och handslag på detta, gossar. Vi
skall visa hemsittarna neri Småland, att fläsk, limpa och
rallarsvett kan bringa fram gyllenbagare här uppe.

Det låg allvar i det burleska talet. Hårda, vilda sinnen
mjuknade. De hurrade för Öst, Efraim och Basen, för
redlighet och sparsamhet, så det ekade över vallen.

— Sven Ståhl, tillade Basen, tag fram klaveret — du,
Hult ska” stämma in med flöjten — du, Lund med gigan.
Vi tar den där om — ”Far och mor i den småländska
stugan.”

De tre männen tonade upp den hemkära visan. De andra
stämde in med lungstarka strupar. Tonerna vågade och
vällde över öde hult, berg och glittrande vatten. Ekot
närmade och fjärmade, steg som ett lovtack mot den
högblåa vidden. När sången tystnat höjdes ett leve för
hembygden — ”där nere”.

Pingstens väckande vind drog genom ödelandet och de
modiga männen var rörda.

Pingstlöftet blev inte ett löfte i farande vind. Öst och
Efraim hade pekat på möjligheter, som de andra inte
reflekterat över.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free