Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
också en giftasvuxen son. Och man kunde inte riktigt veta
vad det kunde bli. Naturligtvis ville hon gifta sig, och på
den tiden fanns det orimligt många medel för en jänta att
tillgå, om hon ville förvrida huvudet på en karlstackare.
Därför var det bästa att hålla sina söner så långt från
Brita som möjligt. Vem ville väl ha en fattig torparjänta
till sonhustru när det fanns ”gåratöser” att få?
Men så till sist kom det en vävskedsknalle nerifrån
Sunnerbo, och han ställde Brita en tjänst där nere.
Agust i Skeneli var sina föräldrars ende son. Petter,
far hans, hade ärvt gården efter sin far. Och Marja hade
fört tre fulla kistor med sig i boet, då hon gifte sig med
Petter och flyttade till Skeneli.
Förutom allt detta hade Petter och Marja under sitt
tjugoåriga äktenskap skrapat ihop otroliga massor med
sängkläder, linne, koppar, tenn- och silvertumlare, för att
inte tala om vad bankböcker och lånereverser skvallrade
om. Att Agust var traktens rikaste ”unghere”, därom
rådde inget tvivel.
Agust och Brita hade ”gått fram” tillsammans, och från
den dagen hade de liksom haft ett gott öga till varandra.
Agust hade många gånger fått smaka Britas
potatispannkaka på Ås marknad, och Agust hade bjudit Brita på vin
hos ”Olsabrittan” precis lika många gånger.
Men när Marja fick reda på detta, sade hon bestämt
ifrån, att ”det blir inga byxor av det skinnet. Agust skall
gifta sig inom sitt stånd”...
Och med tanken härpå tog Petter en söndag fram sin
”Jommakirka” och bjöd Johan på Bolet, som var nästan
lika rik som Petter, en rejäl kyrkesup. Nästa söndag bjöd
Johan på en kyrkesup igen, vilket var ett gott tecken på
att han gillade Petters tankegång, som han emellertid inte
delgivit honom.
Söndagen därpå hade Marja sin ”redikyl” alldeles
fullproppad med våfflor, godrån och ”råmjölkaringar” och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
