Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
här i tre vecker, dä ä alt va främmat vi har lejt. Jaha ni
pojkar, ni skulle bara sitt den förste ökstocken far gjorde
dä året vi geft oss. Dä va ju ingen möjlihet för oss å köpa
nåra bräer, å gärna velle vi lägga ut nät å mjärar, dä ble
ju föa te bå oss å grisen, å ankerna å gässen, som; far
hade hägnat in mä ett högt raftastänge så inte odjur skulle
ta dom. Te å börja mä hade far bunnet ihop tre
granestocka som ja feck legga på knä på å far sto å stakade
på grunnt vatten, men blåste dä aldri så lite så skvalpade
dä över å näten hängde fast i stockännana, å dä kan väl
hända att ja tjabbade bra möet mä far att han skulle göra
sej. ett redigt skepp å en da ilskna han te å började hugga
ner en grov tall som sto nere ve sjöalannet. Tallen va över
halvaen aln i gönom åså va dä en slätter stock som va
åtta alnar lång å sen en krona som va förskräckligt vier.
Når han hugget å honom började han hugga dän på
översian å då begrep ja meningen å ja to en öx å hackade så
godt ja kunne å te sist hade vi hugget ut an så han va som
ett stort tråj, å dä va inte mer än halvtumstjock yta, å
den skrädde vi dän. Å sen skrädde far te ett par palla te
å setta på å gjorde ett par redia årer, å så gå vi oss ut
å ta opp ett nät. Ja hade ju aldri vatt på sjön innan ja
gefte mej å ja va bå rädd å lite tafsier å bäst dä va så
: snorrade hela inrättningen rundt å vi bägge i sjön mä
huvet före, men då vände skepauslingen sej rätt å ja
hängde i kanten å skrek som en gris, men far sa te mej att ja
skulle va töst å stella å dä va inte jypare te botten än dä
geck far te halsen, å han vaade iland mä skepp å mej.
— Jaha, mor ho svärjer aldri rätt hår väl dä kan
behövas iblann, men då svor hon på att hon aldri kom i den
dränkehoen mer, sa Masse. |
— Höll hon ord mä dä, frågade jag.
— Jaha dä gjorde ja på sätt å vis. Vi feck lov å ta å
oss, å få på oss lite tört, å ja geck in för ja va allt lite
tuern på far, men han stälde sej te å glo på skeppauslingen
så ja trodde han blett fnoski, men bäst dä va så to han:
en törrer graneklump som va tri alnar lång å borrade hål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
