- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
63

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63
Smålänningen Anders Blixt Vivstavarskantoret Sunsvall,
så få bönnerna hemtat. Krama om glöttarna å far åt mej
så ä du min Elin din anners.

Det var fyra tior i brevet och både Elin och gamle Blixt
lipade och glöttarna instämde. Det var inte underligt
heiler, så många pengar hade inte funnets i det hemmet på
en gång sedan de kom dit. Däruppe slet då båda
smålänningarna till i slutet på april, men då fick Elin åter ett
brev och i det var det fem tior och Blixt talade om att de
fått arbete i en stor schakt åt ett träbolag utanför
Sundsvall och att de var fyra smålänningar i sällskap och att
de bodde i två små hyttor som de byggt själva i en backe
och att där var ett tjugotal sörlänningar som bodde
likadant och att de skulle tjäna ännu mera pengar och han
bad att Elin skulle leja för körningen av jorden.

Elin och den gamle arbetade där hemma och Blixt där
han var. De arbetade mycket övertid och på fritiden bara
åt de och vilade och pengarna de tjänade gömde de väl,
Blixt satte in sina på banken och bankboken hade han i
en ficka som han gjort i skaftet på träskostöveln, som
han hade under huvudet när han sov. På hösten skrev
han ett kort brev med ett par tior i och talade om att han
kom hem till jul och det gjorde han också fast han inte
"kom förrän folket gått ur kyrkan, där var både den gamle
Blixt och Elin och som Blixt sade glöttarna och så fin
hade de aldrig sett unge Blixt förr, men när de såg på
hans händer och tog i dem så var de hårda som sulläder.
Då var glädjen så stor i den träffen att folk påstod att
Blixtarna skämde ut hela socknen, men när den gamle
hörde det sa han.

— Kan den som vatt borte ett år å tre månar å inte
träffat käring älla barn, men skeckat hem penger te dom,
skämma ut sej mä å va gla då vell ja skämma ut mej mä.
Den gamle tog sonen i famn och klappade honom och sa.

— Så ska ett rektigt manfolk si ut, å så ska han
uppföra sej bland folk. Ja har heder å dej min pojke, nu ska
vi gå hem å äta opp maten som skulle ätets opp i går kväll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free