- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
108

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

tagit fram den gamla fina järnbeslagna ekkistan, som
andaktsböcker, amerikabrev, sjömansvisor och andra
småsaker förvarades i, och tog denna till verktygslåda. Efter
åtskilliga år var denna också ganska illa åtgången, och då
han fick veta att den lådan kunde ha varit värd någonting,
var det försent. ; ;

Hellman var aldrig senfärdig att göra affärer. Inte bara
med sitt smide, utan även när det keande verktyger och
husgeråd. |

”Si far, han kunne då aldri behålle någe”, berättar
sonen Karl härom.

”Di behövde bare komme å peke på en sak eller ett
verktyg, så sålde han’et... Vi hadde ju rätt mycke när
ja for åt Amerika, men när ja kom hem så hadde han sålt
å dä meste”.

Det ståtliga golvuret med sitt svängda, vackert
bemålade fodral tiggde brukets agent i Västervik sig till, när
han var utåt socknarna och tog upp beställningar på
gjutgods och järn. Hellman hade bara fått en spottstyver för
den klockan, och nästa gång agenten återkom, kunde han
omtala att nu befann den sig i broderns våning nere i
Malmö.

Mor Johanna hade blivit mycket surmulen när han
slängde ut andaktsböckerna och det andra ur: ekkistan,
och hon hade runkat betänksamt på huvudet åt honom
när det bar iväg med den fina golvklockan. Men hon hade
aldrig något att säga till om härvidlag, och mot henne
blev han mer och mer besynnerlig med tiden. Det var nog
ett arv från fadern.

”Ja, så där geck dä te mä både dä ene å dä andre”,
slutade Kalle, ”å båtsman Humblas världsomseglingsvise å
dä som vatt i ekkista feck ho lägge ner i sin klaff”...

Sin klensmedja där ute i Smedjelyckan ville han behålla
där den stod, inom båtsmanstorpets hank och stör, och
fortsätta med sitt smide sedan han slutat tjänsten. Men
då han ordat med rotehållarna om att få inköpa planen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free