- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
117

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

ten ser man honom och det rallarelag han tillhörde 1895,
då han var med om att bygga järnvägen till Keystone.

Där inne i urskogen hade han också en primitiv
”jaktcamps”, uppförd på stolpar. Troligen var det deras barack
under järnvägsbygget, och en sommardag 1897, då
Wihelm var där, blev den förevigad på ett kort. Manskapet
är beväpnat och själv sitter Kalle med bössan i knät och
bevakar den branta trappan som kan dras opp om natten
till skydd för de vilda djuren. Köksattiraljen befinner sig
ute på ”verandan” och plåtröret till höger förkunnar i
vilken del av deras ”bungalow” köket är inrymt.

Och för att riktigt kunna ge sig urskog och
järnvägsbygge i våld, hade Kalle skaffat sig en yxa med egg åt
båda hållen. Och medan han knogade och stod i på sitt
håll, kom syster Lovisa hem och hälsade på, men reste
snart tillbaka, och åren gingo.

Nu var det på sjätte året sedan Hellman fått sitt
avskedspass — det var på våren, eller försommaren seklets
sista år, 1899.

Som vanligt hade han smitt hela förmiddagen, och när
han ätit en bit mat i sme” kammarn, tog han sig en
tupplur. Vädret var varmt och vackert, och grannfolket i
närmaste gården var just samlat till eftermiddagskaffe, då
de genom den öppna köksdörren såg att en gråvit rök
bolmade upp därute i skogsbrynet. |

”Du mänske, ja tror rakt att dä brinner borte hos
Hellmans”, ropade frun och ställde kokarn tillbaka på spisen.
Och så rusade alla upp och ut.

Innan de hunno fram rasade taket in så att gnistorna
yrde, och där bland förödelsen gick Hellman och såg
dyster ut i sitt vita helskägg.

Medan han sov middag hade det tagit eld i
smedjeväggen eller taket, och det var ju ett rent under att han inte
själv brann inne.

Runt omkring i askan låg hans hammare och släggor
med träskaften avbrända, och av den stora bäljen var det
endast några glödgade skruvar eller bultar kvar. Det enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free