Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Över Locknevibygden drog vårstormen fram. Den slet
i körsbärsträden på kullen och snodde kring hans hybbel
innan den stack sig in bland granarna och fortsatte.
Nere i sluttningen vid gärdesgården gick Hellman med
sakta steg och betraktade ömsom murresten efter
smedjan och ömsom de vita molntapparna som seglade fram
över skogstopparna åt Höckhult till — alldeles som en
gång ute på Nordsjön eller vid Gibraltarsund ...
Så gick han tillbaka men blev stående i dörröppningen.
Och medan vinden slet i hans skägg, tyckte han att
molnen voro som vita segel och körsbärsträden master och
TÄCK VA
Han rätade på sig, ty han var inte längre den gamle
utslitne klensmeden utan istället den raske
högbåtsmannen — förmärsgasten nummer 85 Hellman i blåkrage som
de andra Tjustkamraterna, ombord på örlogsfartyg.
Det var väl korvetten Lagerbjelke eller fregatten
Norrköping, eller Eugenie som var ute på långresa...
Då han slog dörren igen om sig kände han hur
fartyget rullade under hans fötter. Han måste gå bredbent på
sjömansvis över däcksplankorna längs babordssidan för
att komma fram till sitt penteri, ty det skulle ju bli
skaffning. Den här tiden på dagen tjänstgjorde han ju som kock
och det redde sig också — tills skeppsklockan slog sina
åtta glas. |
Kajutvakten såg han emellertid inte till, och ingen av
båtsmanskamraterna heller — varken uppe i riggen eller
omkring sig på däck. Han var ensam ute på långresa och
skötte allting själv. Efter skaffningen skulle han krypa
ner i kojen, ty det var vicekorpral Enströms uträkning att
i denna stormiga natt skulle han och ingen annan ha
hundvakten...
. Han var inte säker på om stagfock och stormsegel voro
satta, men från fönstren på sin kajuta skulle han
övervaka att alla klutar voro uppe, ty det var hans oryggliga
beslut att inte reva seglen...
Från den här sjötjänsten skulle han snart avmönstra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
