Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl H. Rosengren:
En klar vinterdag.
Det hade varit töväder länge, och på så sätt en ganska
underlig vinter. Regnet hade stått som spön i backen flera
dagar alldeles som på hösten, men nu hade omslaget
plötsligt kommit. Redan på aftonen kunde man märka att något
var i görningen. Termometern hade krupit neråt några
streck och marken var stelare. Innan kvällen kom föll
också något snö, torr fin snö, så mycket att marken blev vit,
vintervit och frostig, till skillnad från snögloppet, som
kommit tidigare tillsammans med regnet, och blott gjort den
moddig. Men termometern kröp ytterligare ner efter
snöfallet och fram emot läggdags. Tio grader konstaterade
man — och det blev väl mer under natten. Himlen
klarnade och vintergatan välvde sig som en lysande matta i
rymden, kring vilken stjärnorna gnistrade kristalliskt ända
ned mot horisonten. Det bådade gott — även för
småpojkarna, som länge plattat näsorna mot rutorna om
kvällarna, för att se om det inte äntligen kunde bli så många
grader att isen, som hittills varit svag, blev så bärkraftig att
skridskorna kunde prövas. Skidorna ville man ju också ta
fram någon gång i vinter. Alla väntade på omslaget, som
skulle komma med hög ren luft efter de gråtunga och
moddiga dagarna, och regnet, som med små uppehåll hållit i
sej ända in emot advent och förlängt den tråkiga hösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
