- Project Runeberg -  Pennorna / 1946 /
172

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a

— Men jag har huggit i skogen sen jag var liten Pojke
vagker, sa Berg ifrån.

— Åh, jag har huggit innan du va född, ditt åbäke,
bredde Vessman på. Håll dej lugn du, annars SR jag
ut dej. a

Så höllo de på ett tag. Och följden; blév SR att de
snart blevo vänner igen och bjödo varandra på snus och
tobak.

Vi yngre talade om mångahanda. Vi räknade ut vad vi
skulle tjäna om vintern blev god. Vi voro ute på vårt
första arbete och det kändes rentav högtidligt, att tänka
på alla pengar man kom ätt få. Jag skulle köpa en bok,
när jag kom hem till våren. Min kamrat tänkte köpa en
hatt. Kostymer skulle vi ha bägge två, blå
cheviotskostymer och slipsar i samma färg. — Jag har ett trist minne
efter de där kostymerna — rockkragarna stodo som
trattar bak i nacken och ärmarna voro för korta. Vi fingo
skörda många spefulla anmärkningar, när vi ståtade i dem
ute i byn — men vi hade köpt dem själva...

Så började julen nalkas; det kändes i luften även här
uppe i skogen. Det hade blåst rätt mycket, en isande,
ihållande blåst, morgon, middag och kväll, men en vecka
före jul blev det så fullkomligt stilla, som om Vår Herre
själv tröttnat och tagit bälgen från gubben uppe vid
nordpolen.

Vi yngre hade längtat mycket efter julen. Vi hade
slitit ont denna förvinter, mera än vi själva ville erkänna,
och det skulle bli skönt att få komma hem till far, mor,
syskonen och alla kamraterna i byn.

— Snart är det julafton! tänkte vi — och heja på bara.
Låt yxan gå! Om några dagar kasta vi den i sjön — hurra!

Även gubbarna tinade upp och blevo möra i mun och
menade att det skulle bli riktigt rart att få komma hem
och klappa om käringen ett tag.

Men nu hände det sig att Vår Herre spelade oss ett litet
spratt. Två dagar före julafton började det snöa, först
så stilla och högtidligt, som om det bara varit fråga om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 18:29:18 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1946/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free