- Project Runeberg -  Pennorna / 1947 /
19

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

Det förekom ofta på den tiden, att folk samlade ihop
pengar till de sämre lottade medmänniskorna, och då var
Johannes självskriven till att gå omkring i bygden med
dessa listor. Han hade gott om tid och så vankades det
ju litet traktering i stugorna, därför var han mer än
villig att utföra detta uppdrag.

När Johannes en gång varit ute och gått omkring med
en lista till en person i Forserums samhälle, gick han efter
slutat värv tillbaka och överlämnade pengarna till
vederbörande. När han då fiskat upp Iden stora läderpungen ur
rockfickan, lämnade han fram pengarna med orden:

— Jag ska säja, det har inte vart så roligt å gå mä
denna hära listan, för folk tycker, att dä va” on ödit!!

Det blev nog inte så roligt att under dessa
förhållanden taga emot hjälpen, men det fick ju lov att gå i alla
fall, ty ”nöden har ju ingen lag”, heter det ju. Johannes
rättframhet förnekade sig aldrig utan han sade allt vad
han tänkte, utan omsvep.

. o— Jag är ute och tigger till de nordlidande i
N öland, sade Johannes, när han gick ur hus i hus med
sin lista. Det gällde denna gång att samla ihop halm och
pengar under missväxten i Norrland omkring år 1910.

Att Johannes i hastigheten råkade vända litet på
bokstäverna var ju enbart roligt, och det var naturligtvis
särskilt de unga, som fick muntert av detta.

Många talesätt leva ännu kvar efter Johannes.

— Det blir la mer rusk, innan dä blir ljuvligt, var hans
stående uttryck.

Hur sparsam Johannes än var, måste han ju likväl ha
något ätbart hemma i sitt hushåll. Därför brukade han
köpa hem en hundrakilosäck med siktemjöl i taget. På
så sätt fick han det litet billigare. Den, som körde hem
mjölet, brukade få säcken i körlön, sedan Johannes gjort
slut på innehållet. Han bad olika husmödrar baka åt sig,
ty sådant hushållsarbete kunde han inte utföra på egen
hand. Men det var inte gott att göra honom till lags. Han
fick aldrig nog mycket bröd av mjölet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 19:38:45 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1947/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free