Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
skimmer över hennes ärriga, rynkiga gamla ansikte och
det var tydligt att hon inte hade lång stund kvar att leva.
Men hon vaknade upp ännu en gång, det var någonting
hon ville be om innan hon dog. Det röda skrinet och
dockan Maja-Lena skulle följa henne i graven.
Den unge pastorn tyckte att det var en underlig
begäran och försökte avråda henne. Men då blev Anna
våldsamt upprörd, grät och bad som om det gällt någonting
av yttersta vikt. Skrinet, som följt henne hela livet, skulle
också multna med henne.
Pastorn måste uppbjuda hela sin övertalningsförmåga
innan han fick sitt förslag igenom: skrinet med dess
innehåll skulle brännas så att Anna såg det.
Medan lågorna i kakelugnen fullbordade sitt värv
stirrade Anna tyst och orörlig på det som skedde. Kanske
tänkte hon på en annan gång för många, många år sedan,
då hon skräckslagen rusade ut ur sitt brinnande
barndomshem med detta samma skrin i sin famn.
När allt var förkolnat och den sista, pyrande lågan dog,
då dog också Frustuge-Anna, stilla och omärkligt, nöjd i
det sista att det röda skrinet och dockan Maja-Lena inte .
skulle komma i andras händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
