- Project Runeberg -  Pennorna / 1947 /
42

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

Leo såg förstående upp och lade ner dyrgripen i
materialkistan. Tagande fram en penna och en kritstruken
lärftduk betraktade han mästersmeden och befallde:

— Vänd er rätt mot mig och stå still i fem minuter!

Mästaren åtlydde. Seende sin bild, som framträdde på
duken, blev han brydd och sporde:

— Vad åsyftar du med detta?

— Det är min hemlighet. Den som inte bereder sig,
misslyckas med verket.

— Rätt så, inföll smeden och hälsade — adjö.

Kommen till dörren vände han, slog näven mot
förskinnet så det dammade i lädret.

— Ett ärende till som inte får glömmas. Stöp trettio
julljus för min räkning! Minnet skall äras som sig bör.
Nästa julafton har trettio år förflutit, sedan mor och jag
gick i brudstol. Ljusen skall ha växlande kulör och gå i
regnbågens sjufaldiga färger. Jag litar på dig. Du är
stadens skickligaste ljusstöpare. Du har makt över talgen.
’Trovärd man har sagt mig detta.

— Ni är tidigt ute, invände Leo.

— Den som lagar revan i tid vinner på stygnen, och
den häst som får slita skon för hårt ömmar för steget,
svarade smeden och gick.

+ + +

Advent var inne. Vintern hade slagit upp sina frostiga
portar och en ullig snö bredde en tunn matta över tjälad
mark och bundna vatten.

Tome dag, i skymningen, steg Monika, mästersmedens
tjugoåriga dotter, in på krukmakare Durmans verkstad.
Ledd av lyktornas matta sken sökte hon sig fram mellan
lerhögar, ämhbar, ältor och krukor till Leos dörr. Hon
famlade efter nyckeln, men fann den inte.

Mäster Durman gick flickan till mötes, och sporde
hennes ärende.

Monika, gjorde en blyg nigning, höjde sitt vackra
huvud, och såg frimodigt på krukmakaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 19:38:45 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1947/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free