Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Så gick åren.
Nya skepp lämnade kusten och byarna och styrde de
stolta drakförarna utåt havet, mot främmande länder,
mot nya öden och äventyr. Livet gick sin gilla gång i byn
vid havet. Man glömde snart talet om den stulna
silverskatten. Kanske att man fick annat att tänka på. Kanske
att man lyckades hämta nya skatter i länderna borta i
öster. Men denna var och förblev borta. |
Längre inåt landet, där skogen stod mörk och
skrämmande och där det var långt mellan byarna, levde djuren
ännu sitt vilda, ohämmade liv. Inga människor hade synts
till. Träden stod stora och mossiga och böjde sina långa,
skuggande grenar över marken. Överallt fanns stora,
svårtillgängliga grottor i bergen, grottor i vilka varjehanda
djur hade sitt tilhåll.
I en av dessa, tämligen långt in i landet, bodde sedan
en tid tillbaka ett djur, som hade ett ganska underligt
utseende. Ty det var egentligen en människa med långt hår
och skägg, en människa som levde i vildmarken och sökte
sin föda i skogen som djuren — sov ibland under en gran
som de, ibland i sin grotta i ett berg. Djuren betraktade
kanske denna underliga varelse med förundran, ty
grottan och trakten däromkring vaktade människan med stor
energi. Det fanns nämligen någonting gömt i denna grotta.
— En skatt. |
Den djurliknande människan var före detta hövdingen
på vikingaskeppet, som en septemberafton för längesedan
hade kommit åter efter en färd i österled. Men om någon
från byn av en tillfällighet träffat på hövdingen i sin håla,
hade denne inte behövt känna sig orolig för upptäckt. Ty
han var sannerligen mycket förändrad. Den högreste
hövdingen från det stolta skeppet var nu en oigenkännlig
urskogsvarelse.
— Och åren gick vidare.
Byn vid havet upplevde under denna tid stora
förändringar. En ny tid höll på att bryta in. Ljuset och
sanningen började få insteg i byn och vinna terräng bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
