Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
de gamla att återuppliva gamla minnen och att berätta om
svunna år för de yngre.
I en av hyddorna satt man längs väggarna och lyssnade
till novemberstormens vilda tjut där utanför. Havet gick
högt. Det brusade och dånade mot hällarna. Men inne i
hyddan var det lugnt och skönt. Den stora stockelden
brann muntert och värmande på härden. Alla förnam
trygghetskänslan att vara i skydd en kväll som denna.
Man tänkte på alla dem som var tvungna att vistas ute i
skepp på havet. Man sände upp böner till den nye Guden
om hjälp till alla som var i sjönöd denna fasansfulla
novembernatt. Stormen tilltog alltmera. Ibland kom en
vindpust nedfarande genom rökhålet och kastade ut bränder
och aska på golvet.
Då plötsligt inträffade det förunderliga. Dörren for upp
med ett ryck på vid gavel. Männen i hyddan reste på sig
och grep instinktivt efter pilbågarna och spjuten, stodo
där spejande och avvaktande. Regnet strömmade. Blåsten
svepte in. Ett ögonblick senare blev en underlig varelse
synlig i dörröppningen. Den dröjde där först en kort stund,
tog sedan ett steg in i hyddan och blev stående där, såg
sig omkring, såg på de församlade och mot elden på
härden. Det var en människa, en gammal gubbe med långt,
grått hår och långt skägg som räckte ner över bröstet och
nådde nästan ner till kräna. Han stod där och vaggade av
och an, blinkande mot lågorna men var alldeles tyst. Han
höll något i famnen, ett föremål invirat i trasor. Plötsligt
böjde han sig ned och lade ifrån sig detta på golvet, reste
sig upp, såg med en underlig blick på de innevarande. Den
blicken glömde de aldrig! Därpå vände han sig om och
försvann ut genom dörren i mörkret.
Det tog en stund, innan någon kom sig för att
undersöka byltet. Men då reste sig en gammal man och gick
sakta fram till föremålet och petade bort trasorna med
en käpp. Det blänkte till, något glimmande blev synligt, låg
där blottat på golvet.
Den rövade silverskatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
