Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
härtiga människor kommit dem till hjälp. Man hyste
medlidande med den fattiga soldatänkan och hennes
sinnessjuka dotter. Mången matkorg och mången flaska mjölk
kom deras kök i den gamla stugan där de bodde till godo
och detta hjälpte dem att leva sitt liv, om än torftigt, så
dock utan brist.
Aderton år efter den dag då Nord i häftigt mod dräpte
Eskil Asmundsson kom det ett rykte att han fått nåd.
Kersti emotsåg mannens återkomst med fruktan. Hon
visste inte hur de långa fängelseåren inverkat på honom,
men hon var rädd att han nu blivit bittrare än förut och
framför allt fruktade hon, att hans hat till Elin blivit
starkare.
En dag trädde en åldrad man genom den låga dörren
till kojan. Kersti hade hunnit bli gammal vid det laget och
Nord var ett par år äldre, men aldrig hade hon trott att
han skulle se så gammal och bruten ut. Hår och skägg
var vitt, ansiktet endast en klunga av rynkor, ögonen hade
mist sin glans, gestalten var böjd och han stapplade som
en gubbe. |
— God dag, hälsade han. Jag gick hit först, ty du är
ändå min hustru, Kersti. Elin är min fosterdotter. Jag vet
inte om ni önskar ha mig kvar. Det får ni själva avgöra.
Driver du ut mig tar jag min tillflykt till fattigstugan.
— Du skall inte tala om annat än att stanna hos oss,
svarade Kersti. Du vet väl att jag ändå blev din och jag
är din i denna dag. Elins sinne är förmörkat. Hon torde
varken säga till eller ifrån.
— Tack, svarade han. Jag har litet slantar med mig,
ty man får ju betalt för sitt arbete på fängelset, och jåg
har inte gjort av med ett öre. I övrigt torde roten gripa
in, så jag tror inte att jag skall ligga er till last.
Kersti kände sig rörd av dessa ord. Hon förstod aft
allt det gamla, hetsiga, stolta och styva hos Nord var
brutet. Han hade blivit en ödmjuk och stilla man.
Så fick han stanna. Det var som han sagt. Några
slantar hade han och en smula till sin försörjning fick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
