Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
— Varför låter du inte pojken gå med in till majorn?
hade Stall-Agust frågat.
— För att det inte ska se ut som om jag ville tillskansa
mej mer än jag har rätt till. Hos major Klipping vankar
dä allti mat då en lämnar fram arbete å tar jag Pär mä,
så ser dä ju ut som om jag tatt honom mä mej bara för
att han skulle få ett skrovmål.
— Du är en alldeles för hänsynsfull människa, Annika,
sade Agust. Majorn skulle inte bry sej det minsta om ifall
Pär fick en smula med av det som sättes fram, han skulle
inte tänka på det ens. Men du får gärna låta pojken stanna
hos mej, jag skall höra om min hustru har något att låta
honom få i magen.
Agust tog Pär vid handen och gick till sin hustru och
bad henne ge pojken vad han behövde. Pär fick en måltid
som han aldrig glömde. Det var vitt bröd och smör och ost
och korv, därtill plättar med sylt och till sist kaffe, som
han dittills druckit bara en enda gång och det var
halvtannat år sedan, när han var med på begravningen efter
Knekt-Anton.
Annika stannade inne hos majorn en bra stund och
sedan Pär ätit sig ordentligt mätt lekte han med Agusts
tös, som hette Ann-Mari. När Annika kom tillbaka och
Pär måste gå, sade Ann-Mari:
— Du kan komma hit när du tycker på’t, för ja
tycker om att leka med dej.
’ Pär hade besökt Högbo rätt ofta, både för att leka med
Ann-Mari och för att sälja fisk till majorn. Han brukade
fiska i ån och sjöarna. Längre än till köket kom han inte
mer än en enda gång under barndomen och då skickade
pigan in honom till majorn i herrummet för att hämta
pengar för fisken. Då fick han se in i flera stycken rum
och de voro så granna, att det riktigt bländade i ögonen.
Hans hopp om att bli ägare till Högbo fick en hård knäck
den dagen. Även om han blev knalle som far hans varit
skulle han väl aldrig nå en sådan rikedom som behövdes
för att köpa gården. — ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
