Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
leende. Hundra riksdaler är nog det minsta, men helst
borde jag ha två hundra.
— Det är ju många pengar, förstås, sade Ann-Mari,
men jag undrar om inte Måns i Bro skulle vara villig att
låna dig dem. Han har gott om pengar — än så länge. Fast
sonen hans plockar honom så gott han kan.
— Jag får väl göra det försöket, sade Pär och lyste
upp. Han tyckte att allting blivit lättare nu, sedan han
talat med Ann-Mari och hört att hon tyckte om honom.
Till och med i en torpstuga skulle hon kunna trivas
tillsammans med honom, hade hon sagt.
När han skilts från Ann-Mari gick han med spänstiga
steg och högburet huvud och då han kom in till Måns ägde
han frimodighet att tala för sig. Pengar fick han ock.
Så började hans verksamhet som vävnadsförläggare.
Stugan som modern arrenderat övertog han på samma
villkor som hon haft och härifrån lämnades de första
garnbuntarna ut till väverskor i bygden. Pär lyckades få goda
försäljare och rörelsen kunde utvidgas undan för undan.
Redan efter ett år kunde han göra en liten tillbyggnad på
stugan och i samma veva gifte han sig med Ann-Mari.
Tio år gingo. Det var framgångens år för Pär och
Ann-Mari, hans omsättning ökades och pengar strömmade in.
Efter fem års arbete voro de kapitalstarka nog att köpa
en mindre gård i närheten av Annikas stuga och dit
flyttade de nu med sina två barn, en flicka — den äldsta —
och en gosse.
När Pär och Ann-Mari bott på sin gård i fem år dog
gamle major Klipping och Högbo utbjöds till salu. Att
gården skulle bli relativt billig, det sade sig självt, ty ingen
av major Klippings söner hade intresse för lantbruk,
vartill kom att gården icke blivit så väl brukad under de sista
åren. Den kvällen räknade Pär igenom sin kassa
noggrannare än vanligt och kom till det resultatet att han i pengar
och realiserbara fordringar ägde en summa på sexton
tusen riksdaler, vartill kom gården, som han värderade till
fyra tusen. Han hade hört nämnas ett pris på trettiofem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
