- Project Runeberg -  Pennorna / 1947 /
136

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

— Var ä ni stackere hemme? frågade hon.

Och genast kom svaret från bollen med de vassa ögo-.
nen:

— I Lamhult, i Lama socken...

— Jasså, ä ni dä, nickade fruntimret och fortsatte.
Hon förstod inte i sin enfald att det hela var ett påhitt
av den lame.

På marknadsplanen gingo för övrigt nästan så
mycket som fanns av större och mindre kvacksalvare och
försäljare, som hade de båda nordligaste häraderna av
Kalmarlänet och en del av södra Östergötland till
verksamhetsfält.

Och de gamla hederliga originalen hade även mött upp.

Kalle mä Vingen och Blinde Otto, ett par bröder
nerifrån Mörlunda som följdes åt. Vingen hade hand om
dragvagnen med lumpsäcken eller provianten och Blinde om
handklaveret. Det gick ju bra så länge de kunde vara sams
om slantarna. Blinde var sparsam men Vingen fikade efter
att få supa opp dem, och menade att eftersom han hade
synen och ledsagade honom, måste han också ha hand
om kassan. Därför gick det som det gick. Vingen var
halvfull och komna till en skog var det nära att han gjort av
med brodern. Han hade fått ner honom på ryggen i diket
och slog honom, men lyckligtvis kom det vägfarande som
tog dem isär och hjälpte Blinde på fötterna. Sedan
förblevo de var för sig.

I många år spelade och sjöng Blinde ensam, men fick
sedermera det där halta fruntimret till följeslagerska och
inte långt efter hade de ett ariston med sex motskivor att
veva på. Och för varje slant ”den halte” mottog, neg hon
särdeles djupt.

Oskar Fredrik Bruzelli, ”östgöte gunås”, som bar två
huvudbonader ovanpå varandra, en stångskärmsmössa och
en gammal knallhatt, hade en järnstång till käpp och
skodonen omlindade med snören och repstumpar, och som
förvarade sina slantar i en vit- och rödrandig yllestrumpa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 19:38:45 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1947/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free