- Project Runeberg -  Pennorna / 1947 /
148

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

var en liten ångslup som hämtade upp den dagliga mjölken
från Ed samt herrgårdarna kring Storsjön. Passagerare
fick den inte ta ombord, men i den stora pråmekan
stuvades både varor och marknadsfolk.

Nu var marknadsdagen snart över och ett litet
nappatag till borde man väl ha. Man behövde inte vara ilsken
på sin motståndare, utan man rök ihop för slagsmålets
egen skull och njutningen som låg däri fick inte
försummas.

— Inte ä ja arg på dej — men si klå dej, dä vill ja...
kunde det låta.

Så förklingade sista valsens toner och hemfärden
anträddes. Man hade ”parat ihop sej” och för somliga var
vägen lång och för andra var den kortare. De yngre
pojkarna gingo i klungor och ståtade med en rosett eller ett
märke i rockslagen.

Och hemkommen hängde jäntan upp de stora
karamellerna hon fått av sin vän. Det var då först den där
hjärtformiga, med högrött silkespapper om, och så den
alnslånga, runda eller breda i olika färger och med var sin
snodd att bära över axeln. Och framme på bordet radade
hon upp de övriga gåvorna, träskeden med den inskurna
kulan i skaftet, asken med ringen ovanpå sockerpillernä,
de stora pepparkakorna med mandeln i, påsen med
polkagrisarna och den hembakade knäcken, åderkolångsflaskan,
näsduken och psalmboksmärket med sina ömma ord...

I själva dagningen blåste det opp, med pålandsvind från
Winäshållet och det blev en ny, strålande septemberdag
med klar luft, flyende molntappar och lövskogar som lyste
i gult. Skratteholmens dystra tallar böjde sig av och an
och vågkammarna voro vita. Storsjön ”geck i
skjortärmera” som talesättet var, när man såg honom vräka så
där. Det blev svårt för ”Eda” med sin nerlastade
pråmeka att ta sig upp till järnvägsstationen. Ute på fjärdarna
slogo vågorna opp och vätte lådorna så att karamellgum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 4 19:38:45 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pennorna/1947/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free