Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
nen sina gav han en gård. Sonen Per, sedermera
kyrkovärd, fick fädernegården, medan Nilla och hennes
hjärtanskär togo i besittning den efter ortens förhållanden
betydande granngården Tärningetorp, V. Torsås. Mycket
arbete, ansvar och husmoderssläp väntade, men den unga
hustrun hade hårda armmuskler och hon gick sjungande i
sina sysslor, både avhållen och fruktad av pigorna och
något liknande av drängarna. Barnen kommo tätt, men detta
till trots, var sorgen djup och omisskännlig, då en liten son
dog i moderns armar... Detta var ett av ödesslagen, men
andra väntade.
En dag på sommaren 1806 står husfrun på
Tärningetorp framför den stora ugnen och gräddar grovbröd. Hon
gnolar på en folkvisa, medan den frisktdoftande
tallrisruskan sopar aska och kol från ärilen. Då rycks plötsligt
dörren upp loch en av hennes föräldrars gamla torpare står
andfådd och villrådig på tröskeln. En enda blick på den
annars så lugne mannen väcker onda aningar till livs inom
Nilla, hon griper omedvetet om murstången och hör, som
på långt avstånd, gubbens ord:
— Jag bär onda nyheter till gårds. Din fader ligger på
Karsesjöns botten och vi ha inte kunnat finna hans kropp.
Förbarme sig Gud! Den sjön är bottenlös och ett tillhåll
för trolltyg och all djävulens anhang...
Vid det grova furubordet sitter en främling och äter.
Han har en kramsäck bredvid sig på golvet. Nu stryker
han surmjölksdroppar ur skägget och säger på sjungande
dalfolksdialekt:
— Bli int’ förfärad, du ungmor, nog skall de hitt far
din«:>
Och så ger mannen med kramsäcken noga föreskrifter
hur man skall söka platsen för drunkningsolyckan. Man
bör taga med sig en tupp i båten och ro ut på sjön, fram
och åter, kors och tvärs skall man ro och då tuppen
plötsligt gal, vet man att liket ligger under båten...
Nilla lämnar sitt brödbak och följer torparen till
barndomshemmet. Hon går genom storskogen med blekt an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
