Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
har befallt att kistan ej får målas... I omålad furukista
vill hon gå till vila, det skulle man minnas väl.
Sonsonen ger inget löfte, byter samtalsämne vid
sådana tillfällen och menar, att detta finge väl ordna upp
sig, då den dagen komme. Men när farmor Nilla vid
Alhelgonadag 1859 äntligen sluter sina ögon, får hon en
Hedersam begravning och den svarta kistan bryter av mot
rimfrostvita skogar, då den föres till V. Torsås gamla
begravningsplats...
Men se, det blev något alldeles säskilt med det gravölet
efter Nilla på Tärningetorp. Trots att storslakt gjorts,
bröd bakats i mängd och öl bryggts i väldiga såar, så ville
rakt ingenting räcka till. Gravölet skulle, efter tidens sed,
räcka i tre dygn, men redan på andra dagens morgon måste
den unge bonden slakta en kalv i smyg, för sovlets skull.
På tredje dagens morgon meddelade husets fruntimmer,
att köttgrytorna började bli tomma, det skulle nog fattas
mat till ”efterbespisningen”.
Husbonden bleknade litet under den solbrynta
ansiktsfärgen och käkmusklerna knötos. Dock gav han inget
annat tecken på bristande tålamod, än att han lugnt öppnade
dörren till den tomma farmorsstugan, böjde sig in i
rummet och sade:
— Ja, skall jag slakta en kalv till, så skall det nog
räcka, ändå, så mycket Ni det vet, Nilla...
Fastän inte på något sätt märklig, i detta ords
egentliga mening, så var dock den ovan skildrade
kvinnogestalten från Värend på samma gång storvulen och originell.
Många äro de historier som berättats om henne, bland
annat om hennes förmåga att sanndrömma och att ha
föraningar om kommande ting. Sålunda lär hon ha vaknat en
morgon — hon var då i 60-årsåldern — och upprörd
omtalat, att hon i drömmen sett en ”kronans karl”, som
knäföll och ropade högt om nåd...” Allt hade förefallit henne
så levande och verkligt. Strax efteråt spordes genom väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
