Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helga Lindberg:
Vid kolbottnen.
Kvällsunnan spelar en visa i dur,
skogen av röster är full.
Solskenets skimmer på skrovlig fur
minner om gammalt gull.
Smultronen blomma där milan brann
en gång i svunna år,
getpors grönskar där bäcken rann
fram mellan täta snår.
Nu är så länge, länge sen
Kol-Jon här vankade kring,
stekte sitt fläsk invid sotig sten,
drog emot trolltyg sin ring
runt omkring kojan då natten kom.
Men bortom öden och år
hör jag den gamle förtälja om
skogsfrun med böljande hår...
Tyst och öde är Kolar-Jons dal,
taltrastens läten blott hörs.
Skuggorna längas och vinden blir sval,
skogstjärnens vatten rörs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
